nerriechan.blogg.se

2013-07-21
03:03:00

A penny for your thoughts but a dollar for your insides. Oh a fortune for your disaster.
Det är så svårt att få ro i kroppen ibland.
Jag vet inte varför men det är precis som att jag inte kan slappna av vissa stunder.
Tänker konstant på massa saker jag borde göra, jag måste göra, och sen blir det bara för mycket och så slutar det med att jag gör mindre än jag tycker att jag borde hinna med och då får jag bara ångest och känner mig dålig.

Om det är såhär det känns att vara vuxen så vill jag inte vara med.
Tar semester till peter pan och tingeling jag.
 
Sen är jag så trött på att folk ska dömma mig.
För hur jag ser ut, för hur jag äter, för hur jag sover, för att jag vill uttrycka mig osv.
Ska det vara så jävla svårt att få lov att bara vara människa utan att man ska bli dömd 24/7.
Jaaa jag kanske inte ser ut så som alla tycker man borde, men jag ser ut så som jag vill.
Jag gör det för JAG vill.
Jag SKITER i vad alla andra tycker är fint, ska jag behöva leva efter vad ni tycker och tänker bara för att inte riskera min mentala hälsa? Trycka ner den jag är bara för att någon annan inte tycker om mig?
Fan heller.
Aldrig.

Jag går inte upp ur sängen varje morgon för att fucking imponera på någon annan.
Jag gör det för mig.

Varför kan inte människor bara ta sig tiden att föstå det?
Att jag gör det för min skull.
Dom skulle inte tycka om ifall jag satte på dom svarta kläder och sminkade dom varje dag bara för jag gillar det?
Så varför ska jag tvingas till deras ideal för att slippa må dåligt?
 
När jag var liten så såg jag massvis med filmer om att man ska våga vara sig själv, att man inte ska gömma sig bakom något annat.
Alla minns väl Grynet? Ta ingen skit?
Så var finns dom här söta små slagorden vi blivit uppfostrade med när vi väl ska stå på oss?
Vi blir lärda en sak som barn och sen tvättas det bort.
Disneys Mulan? Spegelbilden?
Hela den jävla filmen går ut på att man ska våga vara sig själv och våga stå på sig.
Men näe, i riktiga världen fungerar det ju inte så.
För när du står på dig har du fel, och då lär man sig att man ska sluta med det för att "få det lättare". 

Fast nu är det så att den där skiten funkar inte för mig.
Jag vill och tänker stå på mig, för jag blev uppfostrad sån.
Jag vill kunna vara mig själv utan att bli dömd vart jag än går. 
Alla säger att man ska stå på sig men ingen gör det, och sen ser vi ner på dom som faktiskt vågar, och tycker dom är konstiga och dumma som "sätter sig själva i den sitsen".
 
"Det är ju ditt eget val att se ut som du gör och bli associerad med dom andra som ser ut så"
Jaha. Du menar dom andra som vågar vara sig själva och vågar stå för vad dom vill och tycker istället för att gömma sig bakom en falsk trygghet?
I så fall: JA. Ja ja ja och åter tusen gånger ja.
Jag väljer att bli associerad på dom människorna.

Om du bara kunde få in i skallen att dom människorna inte är ligister, satanister, oansvariga, omogna eller icke eftertänksamma bara för att dom tycker en viss sak ser snyggt ut.
Kunde fler bara få in det i sitt lilla jävla huvud skulle världen bli en bättre plats.

Vad händer om kassörskan på willys har en ring i läppen eller ögonbrynet eller näsan?
Eller en tatuering på handen eller halsen?
JO, du får betala dina varor, titta på henne i vaddå? 4 minuter? Som max.
SEN FÅR DU GÅ HEM.
HUR PÅVERKAR DETTA DIG?
Ska du sluta handla mat för att du inte tyckte kassörskan såg tillräckligt snygg ut enligt dina ideal?
DET VAR DET DUMMASTE JAG HAR HÖRT.
 
Fåfänga, dömmande, kortsinta, tjockskalliga jävla personer.
Det är vad jag tycker om dom som vill forma om andra bara för att dom tycker det ser bättre ut.
Ingen tvingar dig att göra som dom vill.
Varför i hela fridens helvete ska du då tvinga dig själv på dom?

Kommentar:
#1: Elli

Jag älskar detta inlägget <3

Svar: Dina kommentarer gör mig så glad! <3
Nerrie-Chan

2013-09-01 @ 22:31:31
Kommentera inlägget här:
Namn: Kom ihåg mig?
Mailadress:  
Bloggadress:  
Kommentar: